Provokativ?

Jajamen, det är mitt andranamn. Maken smålog lite över gårdagens ilägg och kommenterade med "det där är så typiskt dig, att provocera - kul!"


Jo jag tycker seriöst att det är lite roligt, mest för att det drar upp lite debatt. Sen kanske man får vara lite försiktig så man inte trampar på för många ömma tår och att man fortfarande håller sig till sakfrågan utan att verka anklagande eller annat dumt.


Men av någon anledning är det för många väldigt provocerande att just bjuda in barnen i våra kostval. Som sagt det är återigen våra val. Vi anser ju att det vi väljer att stoppa i våra kroppar är det som är det mest naturliga för oss - där skiljer sig knappast barnen sig från oss vuxna. Vi äter ingen strikt lågkolhydratskost för vi behöver inte det, vi äter däremot en medveten lågkolhydratskost, en anpassad just för oss utefter våra olikheter och behov.


Den mat som vi, iallafall min generation, anser vara "normal" "vanlig" mat är den maten som legat på våra tallrikar sen slutet av 70-talet. Med en sockerökning av inte denna värld sedan dess. Hur stor del av vår tid på jorden som människor är det totalt sett, dessa 30-40 år, ja det är bara att räkna. Lägg till att vår mat började processas i början av 1900-talet - känns inte som det mest vanliga eller normala om man ser det i sin helhet, framför allt inte naturligt.

Så ja - ni får stå ut med att jag är lite provokativ mellan varven. Kom bara ihåg att jag gör det av godo. Väcka en tanke, inte anklaga eller komma med pekpinnar, bara öppna för ett annat sätt att tänka än de inkörda mönster vi haft under vår uppväxt och i vårt liv.

Härliga inledningsord ur min kursbok - Optimal Hälsa, Viktminskning & Fitness

.