Alltså det här begreppet Folkhälsa - vet ni vad det står för? Man skulle kunna tro att det handlar om hur vi mår och det har det väl på ett sätt, men kanske inte som man kan tro.
Inom sjukvården kommer jag regelbundet kontakt med patienter som faktiskt i god tro lyssnar på sin doktor, sin sköterska eller sin dietist. Alla kan ju inte kunna allt och man måste ju faktiskt våga lita på andra, särskilt när man är i behov av vård. Tyvärr är så inte alltid fallet.
Jag är cynisk nog att tro på att hålls vi bara lite lagom sjuka, men inte så att vi avlider utan fortfarande kan vara produktiva i samhället ja då är det någonting positivt - särskilt för läkemedelsindustrin.
Jag mötte en patient för ett tag sedan, vi benämner patienten som X. X hade fått utskrivet statiner av sin doktor när kolesterolvärdet gränsade till för högt, dock kikade ingen på de olika delarna och heller inte hur det egentliga kolesterolet såg ut enligt X som hade väldig koll på läget. In med läkemedel bara - istället för att upplysa X om att göra förändringar i sin kost, den snälla och naturliga vägen, den som inte lurar kroppen som statiner gör. Ge X ett alternativ.
Dessutom hade X en nydebuterad diabetes, ännu inte sprutbehandlad och väl medveten om att övervikt var en av de starkaste orsakerna. Rådet X fick från sin dietist löd "drick whiskey och ät fullkorn" - snacka om att elda på brasan!
Men visst hålls vi lite lagom sjuka så gynnar det ju industrin - pengar är ju makt, right?
För ni vet väl hur just begreppet Folkhälsa definieras? Inte?
Spädbarnsdödlighet och Medellivslängd
Ja det säger ju verkligen allt om vårt mående - för när blev överlevnad och mående, riktig hälsa, sådana bundisar till viket pris som helst. Att leva länge är ju ingen indikation för att vi automatiskt mår väl, aldrig har väl människor haft det så bra och samtidigt mått så dåligt?
 |
| Ser ni hälsomaten? |
Ja HUR ska vi människor/konsumenter/sjuklingar veta vad som är rätt och vad som är fel - när vi både inom sjukvården och i vardagliga livet blir lurade och itutade fel kunskap.
.
Ja du, det här med att pracka på folk läkemedel som förstahandsalternativ tycker jag är förskräckligt. Antidepressiva delas ut som ersättning för samtalskontakt, erbjuds bulimiker som om det vore en mirakelmedicin och föreslås till människor i tillfällig sorg. Skrämmande nog visar de studier att SSRI-preparat har dålig, om någon, effekt på mild till måttlig depression, ändå predikar många läkare om dessa tabletter som om de vore rena frälsningen.
SvaraRaderaOch, precis som du skriver, samma sak gäller för blodfettssänkande och diverse diabetesmedicin. Kostutbildningen för många typ 2:or verkar vara något i stil med "Byt ut rostbrödet mot grovt bröd, ät mycket frukt, ta en promenad, hejdå!". Nu börjar jag komma upp i varv här känner jag, men jag blir så förbannad! Människor som skulle kunna må bra helt utan tabletter går i stället över till insulinsprutor ett par år efter sjukdomsdebuten och mår bara sämre och sämre.
Och det här med hälsomat... Don't get me started. Det verkar räcka med att byta ut en halv dl vitt mjöl mot fullkornsdito i en näringsfattig micropaj så har vi tydligen ett hälsosamt val. Hurra!
Well, det är väl dags att jag tar en kall dusch och får ner kroppstemperaturen nu, jag ville mest säga att jag känner med dig i din frustration ;).
Kram
/ En komplett galning
Hahahaaa vi är så olika men dock så LIKA!! Oj vad man kan elda upp sig, blodtrycket rent av rusar i 90gr rakt upp...
RaderaTyvärr blir jag numer mörkrädd i min yrkesroll... att vara åskådare till diverse spektakel som förändrar och ändrar livsöden.
Tragiskt och ledsamt att så många av våra utbildningar inom vården är så smala och påverkade av livsmedelsverket, styrda av gammal kunskap - ibland felaktig, som gällande det mättade fettet.
Men visst, med en massa fullkorn och mediciner så lever vi verkligen vårt liv fullt ut... *ironi*...
Kram
Ja du Hanna hur ska man veta att man gör rätt?
SvaraRaderaSjälv valde jag att tacka nej till antidepressivatabletter och insomningstabletter inte vet jag om det är rätt el fel om det finns något rätt el fel. Men för mig kändes det rätt att tacka nej. För mig blir det konstigt att gå ur en sjukdom som jag så länge levt i som ett sätt att hantera känslor el snarare fly från de och samtidigt ta mediciner som avskärmar mig på samma sätt. För mig handlar det om att möta ångesten, och depressionen med nya tankar och nya val. Äta det min kropp behöver och höra vad herr Ågren kontrar med lyssna på det och göra tvärtom. Om det är rätt el inte vet jag inte det får framtiden visa. Jag ska göra roliga och nödvändiga saker för mig själv som jag tror att jag kommer må bra av.
Jag ska släppa min sjuka kontroll på maten här hemma jag ska lita på att andra kan planera mina middagar välja råvarorna osv ja naturligtvis någon med samma grund syn som den friska jag har med närproducerat, ekologiskt, klimatsmart och kroppsvänligt.
Naturligtvis ska den innehålla den näring som jag och min familj behöver och jag ska äta samma som övriga familjen. Men om det är rätt el fel vet jag inte men det kommer jag att märka bara jag lyssnar på min kropp.
Lev väl och gör kloka val fina Hanna
Kram lilla jag
Fina fina J... jag är helt övertygad om att om du gör val efter ditt hjärta så är det rätt val! Jag tror på att välja bort läkemedel i största möjliga mån...
RaderaSjälv blev jag uttjatad om att ta tabletter men har alltid vägrat - jag tror inte på det, jag tror att det är genvägar! Med undantag såklart...
Viss ångest är helt klart viktig att möta, gå emot och stärka sig själv... sen finns det andra kroppskänslor som man inte alls måste möta, som magknip eller uppblåst mage pga av en kost som inte är anpassad för just sin egen kropp t ex.
Du är KLOK i dina val - våga lita på dig själv! Våga det fullt ut och jag är övertygad om att du kommer hitta rätt väg för just DIG!
Kram finaste
SÅ många kloka ord och åsikter. Själv ätit lågkolhydratskost under många år, likaså helt uteslutit gluten, men kanske inte av helt rätt anledningar...då jag har anorexi liggande latent passade detta perfekt eftersom mjöl och kolhydrater är mina värsta farhågor i matväg. Har även tarmsjukdomar så att läkaren bad mig undvika detta gick hand i hand m ätstörningens vilja.
SvaraRaderaBara det att jag vill inte vara ätstörd mer, jag vill inte vara rädd för mat. Undrar nu hur jag ska göra? Återinföra sådana livsmedel och testa om det är kroppen eller ätstörningen som mår sämst av dem eller vad?
Vill så gärna äta som andra, slippa planera allt in i minsta detalj och ta det jag är sugen på (om ja nu kan identifiera detta) men som sagt; många rön visar ju på det som du Hanna också tror på, att kolhydrater och gluten inte är bra för kroppen... Är rent ut sagt LIVRÄDD för att öka kolhydratsintaget då jag är övertygad om att det ger mig insulinpåslag som kommer leda till superfettinlagring och massa pluskilon på kroppen samtidigt som det kommer ge ökad aptit och HJÄLP!
Råd och tips? Tack
snälla hanna, tankar kring detta?
RaderaJag tycker att du ska fokusera om dina tankar. Du behöver inte vara livrädd för kolhydrater som du inte måste äta, du måste inte äta vitt mjöl eller socker - särskilt inte med tanke på dina tarmsjukdomar.
RaderaMEN det är viktigt att du inte tar bort livsmedel utan att ersätta dem. Ät mer fett, mer mättat fett och se till att du aldrig går hungrig. Tänk inte så noga på tider (som man uppmanas att göra av dietister - det kan ju bara leda till ökad ångest och planeringstankar). Ät när du är hungrig och se till att få i dig ordentligt.
Mer fett i måltiderna jämnt över kommer förhoppningsvis dämpa alla ångesttankar och känslan av att vara "livrädd". Kokosolja i kaffet/teet är kanonbra komplement då det hjälper hjärnan.
Jag förstår att du är rädd att göda monstertankar MEN försök fokusera om där, gör det som är rätt för DIN kropp och DITT psyke.
Jag skulle inte välja att börja äta gluten eller socker bara för att äs-vården sa så. Det var det som gjorde att jag bröt upp med dem och en gång för alla hittade mig själv - mina val efter mitt mående och min kropp. Helt utan ångest när valet i slutändan faktiskt ändå blev just MITT.
Så jag säger våga! Men ta aldrig aldrig bort något utan att ersätta det och glöm inte fettet!!
Håll mig gärna uppdaterad hur det går!! Alla tankar och det GÅR att bli fri!
Många kramar Hanna
Tack för svaret. Bryr mig eg inte så mkt om ifall äs-vården ber mig återinföra det men kan själv känna mig så begränsad och många tankar på varför jag eg utesluter kolhydraterna... för jag mår bättre el för jag är rädd och styrs av spöket? vet varken in el ut
Radera
SvaraRaderaVerkligen olika erfarenheter vi har vad gäller läkemedel - själv har jag aldrig blivit påprackad medicin.
Vad gäller hälsosam mat tror jag att det är olika för olika människor. Människan är ju kapabel att äta väldigt mycket olika saker och ser man till kostval över världen så har folk ofta ätit det som funnits i närheten. I dagens globala samhälle är ju i princip allt tillgängligt när som helst för den som kan betala, vilket är rätt sjukt egentligen. Och information blandas med desinformation och allt sprids blixtsnabbt på nätet. Inte lätt att veta vad man ska tro på om man inte litar till sig själv, vilket jag tror är viktigare än någonsin. Och svårare.
Min egen tanke är att vi kan överleva på alla möjliga slags livsmedel, men vi måste var och en hitta det just vi mår bäst av. Vegetariskt, LCHF, klassisk husman, indiskt, medelhavskost ... Viktigt bara med variation, tror jag, så det inte blir ensidigt.
/Jennie
Håller med om att alla inte kan äta exakt lika... det är ofta där det blir lite fel när man pratar om lchf/lågkolhydratskost. Man tror att alla äter lika... det enda som är lika är att man utesluter det som är onaturligt - gluten, raffinerat socker ja sånt... men annars anpassas kosten efter individ... alla har ju olika behov precis som du säger...
RaderaKram
Folkhälsa för mig: Stödja det friska och ta tillvara på människans egna resurser. Folkhälsa handlar mycket om prevention, förebygga ohälsa mao. Kortfattat så främjar man hälsan och förebygger uppkomsten av de vanligaste sjukdomarna vi har idag, "folkhälsosjukdomarna".
SvaraRaderaJag kan hålla med dig om att sjukvården kan vara lite väl snabba på att skriva ut mediciner, det är oftast den enklaste vägen. Men vi ska inte dra alla över samma kam. Och nej, matbudskapet till patienter med typ 2 diabetes är lite mer komplext än att byta ut rostbrödet mot fullkorn.
Sen uppfattar vi budskapet på olika sätt. Vad en person säger kan tolkas på helt skilda sätt.
Min bästa väns pappa som är 63 år och har typ 2 diabetes samt övervikt, började med LCHF. Han gick upp 8 kg. Nu ligger han på intensiven med utslagen njurfunktion.
Vi måste vara ödmjuka mot varandra och inse att allt passar inte alla.
Oavsett så tycker jag att du är grym Hanna som verkligen brinner för det du gör och det du tror på.
Massa kramar!
Tack fina!
Radera