Fick en fråga om min utbildning hos MF-gruppen till Lic. Kostrådgivare. Här kommer min åsikt och jag är hård och rättvis - har ju trots allt läst biologi, medicin, kemi, biomedicin, fysiologi mm på universitetsnivå och träffat såväl urkass undervisare som suveräna.
Jag kan givetvis inte jämföra just denna utbildning med andra kostrådgivarutbildingar, Anna Halléns, Paulúns m fl... Men jag kan ge den min åsikt efter mina perspektiv - som sk högutbildad inom just vården, som kostintresserad, som fd sjuk och involverad i vården som patient gällande just kost och hälsa, som Jag.
Jag tycker som en första kommentar att utbildningen håller en väldigt hög klass. Visst är det en inriktning mot just lågkolhydratskost/paleo MEN näringsläran som är basen i oavsett vilken inriktning man väljer på sin kostutbildning är oerhört bred och djup. Lärarna är pålästa och djupt engagerade, oerhört kunniga och brett diskussionsbenägna. Det går att ifrågasätta, vara kritisk och verkligen penetrera seriösa djupgående frågor och få riktiga svar, grundade svar med belägg och försvar.
Jag rekommenderar MF-hälsoutbildningar skarpt! MF-gruppen är seriösa och kan ta kritik och ifrågasättande, de har inte stagnerat. Me like!
Modediet? Ja så säger ju flertalet skeptiker gällande just detta och varför då läsa en utbildning med inriktning mot just lchf/paleo? Jo för att jag personligen anser att den kosthållning som de flesta idag tyvärr anser vara normal är just detta - tallriksmodellen, en modediet som skulle göra folk smala och sänka kolesterolet. skydda mot hjärt-/kärlsjukdom. Har det hänt? Eller har människor blivit fetare, olyckligare, mer ätstörda och sjukare? Svaret är rätt lätt, eller hur...
LCHF/lågkolhydratskost... en gräsrotsrörelse med just rötter.
En grund.
En intervju med Jonas Bergqvist som är en viktig del av MF-gruppen.
.
Kanske jag missat den infon men hur lång tid är utbildningen?
SvaraRaderaKram Annika
80hh lärarledd... och sen MINST lika många timmar utan beroende på bakgrund...
RaderaKram
Verka ju vara lite "inne" nu på tv:n att göra sockret till den stora boven till all övervikt. Det ena programmet avlöser det andra. Jag blir alltid lite tveksam när det blir "mode" av dessa frågor. Jag vet ju vad du anser om socker och kolhydrater men vad gillar du dessa trender?
SvaraRaderaPersonligen anser jag att alla (jävla) dieter och strikta regler hur man ska äta för att må bra är det MEST IDIOTISKA som finns. Okej om man lider av riktigt övervikt, eller kämpar mot någon sjukdom - men alla vanliga människor... Unga, gamla, vackra, mindre vackra, smala, runda.. Att alla ska tänka i såna banor är enligt mig det mest ohållbara jag hittills sätt. Du skriver nu hela tiden att motsatsen till lchf är tallriksmodellen.. Varför undrar jag då? Alla lever faktiskt inte enligt någon modell och fokuset ligger inte bara på den mat man intar. Ibland kanske jag äter en portion lchf, en annan fån tallriksmodellen och så en tredje dag något helt eget. Viktigaste är nog att komma ur det dumma fokus som alla regler ger. Vet inte hur mycket du har rest eller sett andra delar av världen än Sverige, men skulle du göra det så skulle du nog få ett annat perspektiv på allt. I de nordiska otroligt medvetna länderna finns alla dieter med i vardagen på ett helt annat sätt. I Afrika är man glad för vad man får att äta, medan kosten i Frankrike oftast består av baguetter gjorda på vitt bröd och annat enligt alla lchf dödliga mat och näringsämnen. Så sorgligt även att man i bussen eller tunnelbanan idag ska få höra 6-7åringar sitta o läsa på innehållsförteckningarna på produkter, som en följd av den medvetenhet alla strikta dieter som finns i samhället, Sverige och Norden, medför.. Jag tror knappast det ger en mer hållbar framtid! Allt som inte är lchf behöver inte vara tallriksmodellen!
SvaraRaderaNu skulle jag vilja säga att det finns dieter, och det finns kosthållningar, och det kan vara två väldigt olika saker. En diet är för mig en idiotisk metod för att tappa kilon, någonting som oftast stjälper mer än det hjälper, ett sätt att låtsas må bättre, på kort sikt. Det är inte vad jag skulle kalla lågkolhydratkost. Jag har ätit lågkolhydratkost i dryga fyra år nu. Kan kanske tyckas lite, eller mycket, jag vet inte vilket, men det är fullt tillräckligt för att jag ska inse hur otroligt mycket bättre jag mår av att utesluta säd och spannmål, samt välja naturliga produkter med naturligt fett. Alla dessa tillsatsämnen. För mig handlar inte LCHF om att tappa kilon på kort tid eller bygga upp en falsk tro om att jag mår bra bara för att jag äter så, utan för mig handlar det om insikt, kunskap och välmående. Att äta är njutning, mat ska smaka bra och vara bra för kroppen. Jag tror knappast att syntetiska lågfettsprodukter med en hel rad olika tillsattsämnen, såsom stabiliseringsmedel, konserveringsmedel, olika aromer, jästexstrakt, sötningsmedel och liknande är någonting som vi ska få i oss. Bara att titta på dagens kostråd och på hur befolkningen i Sverige idag mår, säger enligt mig väldigt mycket.
RaderaNaturliga produkter, snälla mot både kropp och miljö, är det som jag ser LCHF förespråka. Matvaror som människan ätit i alla tider, rena varor som innehåller just detta fett som vår kropp verkligen behöver. Mat som vi alla mår bra av!
Du anonyms första inlägg tyckte jag innehöll många bra poänger! Att bara ha ett avslappnat förhållningssätt till ätandet tror jag på. Någon gång veg, någon gång något som är under kriterierna LCHF (utan att jag tänker i de termerna), någon gång det som somliga kallar skräpmat.... variation, utan värdering, utan att döma, utan att dela in i bra och dåligt. Det är melodin tänker jag!
RaderaTack för ditt svar! :)
SvaraRaderaAtt utbildningen håller hög klass hade jag mer eller mindre förstått, och just det faktum att den är inriktad mot lågkolhydratkost/paleo gör att det känns så viktigt, allt för många har för svårt att förstå hur viktigt det verkligen är att minska på kolhydraterna och öka fetterna. Naturlig mat, det bästa som hänt både mig och min familj. Möjligheten att verkligen kunna diskutera, ifrågasätta och vara riktigt kritisk gör mig mer och mer inspirerad. Jag vill kunna förstå, inte bara det uppenbara, utan också det på djupet, allt det som påverkar mer men inte riktigt syns. Jag vill få klarhet i det som är svårt, veta vad som egentligen är rätt, och framförallt VARFÖR. Kunna inse, och sedan också kunna sprida min kunskap, den kunskapen som jag verkligen talar varmt för redan nu. Jag vet ju hur mycket den hjälpt oss.
Vi började med lågkolydratkost eller LCHF år 2005, efter Annika Dahlqvists råd, när min pappa utvecklat diabetes typ två och verkligen insåg att han inte ville leva ett liv med insulinbehandling. Steget var stort, men när vi väl kommit över tröskeln var det nerförsbacke hela vägen. Min pappa, som var rejält överviktig och dessutom extremt stressad tappade dryga 30 kg på ett år, och kände för första gången på länge att han verkligen levde, på riktigt. Min mamma, som varit underviktig i större delen av sitt liv, haft svårt att gå upp i vikt, tränat regelbundet, och ofta blivit rådd till att äta mer fruktos för att öka upp fettdepåerna gick sakta men säkert upp i vikt, och hade efter samma år gått upp dryga femton kg, frisk som en nötkärna, betydligt sundare och med otroligt mycket energi till livet. Jag och mina syskon, som alla var på väg ur boet var fascinerade. Tänk vad denna kostförändring bidrog med mycket livskvalitet i våra föräldrars liv. Också jag hakade på LCHF-tåget som fattig student år 2006. Det är snart sju år sedan, och jag vågar inte ens tänka på hur mitt liv varit utan. Eksem (precis som i din dotters fall atopiska) samt pollenallergi och astma hade hela livet plågat mig, mer eller mindre i olika perioder, liksom känslan av att vara orkeslös och sakna energi. Efter min kostomläggning har jag enbart haft åtta astmaanfall på dryga sju år, jag som hade anfall många gånger i veckan tidigare. Mina eksem är sedan länge borta, samt att jag reagerar betydligt mindre på pollen än tidigare. Mediciner för pollenallergin är ett minne blott, liksom den ständiga skräcken av att få ett astmaanfall på allmän plats. Också mannen min, som jag träffade under en kurs i lågkolhydratkost år 2008 lever efter samma mönster, och har även han sluppit epileptiska anfall under hela nio år nu, han som hade sådana problem med dem innan lågkolhydratkosten. Jag vet att jag låter besatt, men jag är säker på att det är denna kost som mer eller mindre räddat min familj. För hur hade vi egentligen levt annars? Det är skillnad på att leva och att överleva, och livskvalitet är minst sagt viktigt...
Ja, det var en liten historia kring mitt stora intresse för kosten. Jag som fattig student trodde att jag aldrig skulle ha råd, men jag lovar, det kostar inte mer i längden, man blir ju så mycket mättare och mår så mycket bättre. Tänk bara alla mediciner, vitamintabletter (D-vitamin finns kvar, men resten...), allt onödigt som kroppen egentligen inte behöver, alla mellanmål... Ja, det enda jag kan säga, är att jag nu verkligen vill börja arbeta med kostrådgivning på riktigt. Det finns så mycket att få bara tack vare en förändrad kost och en ny livssyn!