Ibland är det så.... man har fel!
Jag har så, då menar jag SÅ många gånger, kämpat emot begreppet LCHF. Jag har varit anti, aggressiv och... okunnig.
Nu ska jag inte förtala mig själv helt och hållet. Jag har mycket i bagaget, jag har en fin utbildning, stort intresse och gedigna kunskaper förvärvade av såväl intresse som i min akademiska examen. Men ibland får man helt enkelt erkänna att man får omvärdera, göra om och göra rätt - tänka om och tänka nytt.
Självklart måste man försöka vara ofärgad, se det vetenskapliga såväl som det realistiska, eller rättare sagt sambanden däremellan. Men öppenhet och ödmjukhet är en dygd. Min fysiska såväl som psykiska hälsa är ett bevis på att LCHF fungerar, iallafall för mig.
Min natur har alltid eller ofta sagt nej till en större mängd kolhydrater - jag har sedan jag kan minnas föredragit grönsaker, olivoljor, ostar och mörk choklad. Potatis, pasta och ris har jag haft på min tallrik mest av gammal vana - inte för att jag av naturliga orsaker egentligen velat. Efter åratal av ätstörningar, omkringsnurrande inom sjukvården som förespråkar tallriksmodellen och en hög andel kolhydrater har jag mest känt mig motarbetad och förvirrad - inte hel och inte Hanna.
Det kom till en punkt, där vården sa - dig kan vi inte förändra. Äntligen en sanning! Jag lyssnar på min kropp och jag känner vad den behöver och inte. Jag lyssnar på nya kunskaper och förvärvar mig nya erfarenheter - som frångår den sanning som livsmedelsverket och staten vill förmedla i våra utbildningar och i vår samhälleliga kost.
Det går inte sitta fast i gamla kunskaper - att förändra kan kännas motigt men vinsten är desto större.
Välkommen till min nya blogg - ett nytt liv, ett friskt liv med LCHF/lågkolhydratkost!
.
.
du...jag känner så igen mig. 20 år med anorexia etc bakom mig (el ja, fortf i det på många punkter) och just faktum att jag inte 'vill' äta kolhydrater enl vad vården säger är 'normalt' gör det svårt för mig. jag känner mig bättre utan och alla säger det är sjukdomen som talat... äter just nu mkt lite kolhydrater och inget från pasta-ris-potatis-gluten men känner mig så stämplad som ett hopplöst fall, vilket delvis beror på detta. stor kram
SvaraRaderaJag tycker absolut att du ska försöka släppa skammen och stämpeln! Lyssna på DIG själv!!
RaderaVården har mycket kvar när det kommer till hur man ska hantera denna kosthållning, särskilt inom äs-vården där de är blindt obstinata och skapar mer skam och skuld än någonsin när man väljer utan för deras ramar.
Stå på dig!! Det går att bli helt frisk!! Bort med kolhydratdelen MEN glöm inte att den ska ersättas med mer fett.
Det finns inga hopplösa fall - bara en hopplös vård!!
Men vad kul med en ny blogg!
SvaraRaderaJag hänger på här!
Dara
Härligt Dara!! <3
RaderaSpännande val och att det är detta som tagit dig ur ätstörningen som du skriver. Hur kan en måltid se ut, ge gärna exempel? När du bestämde dig för att utesluta kolhydrater och äta enligt LCHF kunde du då börja släppa på ätstörningens förbud och äta mer fritt? Hur kom du fram till att du skulle utesluta kolhydrater? Om du blir bortbjuden tar du allt utom kolhydraterna då, det serveras ju, nästan vill jag påstå, alltid det? Många frågor men det skulle vara intressant att höra dina svar!
SvaraRaderaDessa frågor tar jag upp i ett inlägg, tack för så många roliga frågor!!
RaderaVad jobbar du med?
SvaraRaderaJag jobbar med Nuklearmedicin...
RaderaAha är du sjuksköterska?
SvaraRaderaNej jag är Biomedicinsk Analytiker, dock ingen klinisk sådan utan har en övergripande utbildning som egentligen liknar den rena biomedicinarutbildningen. Läste i Lund och tog min examen 2004.
RaderaSpännande med ny blogg!
SvaraRaderaJag har fortfarande lite funderingar på hur du menar att "vanlig kost" höll dig kvar i det sjuka och att LCHF gjorde dig frisk? Du skrev ju i tråden på FB om det där med svullenhet etc, men jag blir ändå kluven då jag inte riktigt får grepp om du valde bort den typen av mat för att slippa känna dig svullen. Du skrev också om att du då kunde äta utan ångest eller något sånt. Kan ha lite fel, men minns det så.
kram och gott nytt år!
Det jag menar är att jag aldrig föredragit vanlig kost även om jag heller inte ätit lchf fullt ut tidigare, jag har varit naturligt en mer liberal sådan utan att ens tänka på det.
SvaraRaderaMånga anledningar som skapade ångest var det påvtingandet av kolhydrater och anklagelser om sjukdom. Att det var sjukt och sjuka val att välja bort kolhydraterna, även om jag ofta lade till annat. Detta skapade skuld, stress och ångest. Ångest som jag redan hade gott om i själva sjukdomsbilden, utanför mina egna val som blev anklagade för att vara sjuka.
Du kan ana att det ledde till inre stress och förvirring.
Sen JA, jag mår ju fysiskt dåligt av den mängd kolhydrater som tallriksmodellen förespråkar, detta var inget som lades någon vikt vid - det var ju sjuka val att välja bort kolhydraterna? Ja du förstår...
Min viktuppgång hade förenklats om man inte hade gjort det så snävt, att tvinga på mig en kosthålling som jag varken valde mentalt eller fysiskt.
När jag äntligen gjorde valet att jag gör som JAG vill och skita i sjukdomsanklagelser och hets att äta kolhydrater DÅ försvann mycket ångest... allt hänger ju så tajt samman, svårt att förklara...
Kram på dig fina och hoppas jag klartgjort lite! <3